en lördag efter kräkis sjukis

pappa min kom förbi och lämnade en spegel som försvann i flytten i höst men som nu hittat hem. sen åkte vi för att möta Johan och vidare till farmor! som fyllt år. hon bjöd på mat och kaka och fick blomma. när kaffet var slut och fotografier från förr skrattade åt spanade jag och pökjen i affärer, mössjakt. hittade blommigbyxa, manchesterbyxa och vårblåbyxa som fick komma med hem. och mössa.

sen gjorde vi våfflosar på det nästan antika våffeljärnet jag fick av far.

obs ej hemmagjord sylt men etiketten var så fin att den var tvungen att sitta på. man fick sånna i Frankie, åh Frankie jag älskar dig mest av alla olevande ting. använder mer som man får från Frankie men det sitter på väggarna. woppelidoppelie

det var väl en sisådär trettiofem minusgrader och han frös om öronen vars rundade toppar lös rödare än smultron och vist kan stockholm få vara rent vitt obefläckat och inte alls nedsotat utan vackert dagar som denna

Sonis Ponis

mera jullov!

lite julafton lite nyår lite paket och gran.

jullov!

natten går tunga fjät

på måndag börjar jobbet igen åh ska bli så kul att träffa alla gullekorvar igen

you never found it home

ett stycke favoritperson en fösta advemt.

saffran och russin och röd karmallfärg

har fortfarande inte någon dator, det är hemskt. hemskast är att inte kunna redigera bilderna eller ens lägga upp dom någonstans och då känns det som det inte finns någon som helst poäng med att ta med sig kameran när saker görs. inte för att jag gör någonting, men ändå.

bakade lussebullar med Sona en fredag innan första advent, det var den bästa fredagen.

mm oredigarade bilder <////3

grejen med Sona är att hon inte går att sätta ord på. hon är som en bra känsla i magen, ett nervöst skratt och ett genuint leende. hennes vänskap är solstrålarna mot huden som aldrig får synas eller tryggheten från en röst man vet alltid får en att må bra. och jag vill krama henne tills hon dör.