saffran och russin och röd karmallfärg

har fortfarande inte någon dator, det är hemskt. hemskast är att inte kunna redigera bilderna eller ens lägga upp dom någonstans och då känns det som det inte finns någon som helst poäng med att ta med sig kameran när saker görs. inte för att jag gör någonting, men ändå.

bakade lussebullar med Sona en fredag innan första advent, det var den bästa fredagen.

mm oredigarade bilder <////3

grejen med Sona är att hon inte går att sätta ord på. hon är som en bra känsla i magen, ett nervöst skratt och ett genuint leende. hennes vänskap är solstrålarna mot huden som aldrig får synas eller tryggheten från en röst man vet alltid får en att må bra. och jag vill krama henne tills hon dör.