Om att inte hinna med och en vecka som gick

Senaste gången jag knappade in blogger i webläsaren och knatade ner ett inlägg här för för lite över en vecka sedan. Då stod jag och bakade saffranskrans och adventspyntade lägenheten och drack julmust till både lunch och middag. Dessutom skrev jag att ett recept på ovan nämnde bakverk skulle läggas upp redan dagen efter. Och så blev det ju inte riktigt.

Att vara student innebär att man har ganska mycket fri tid, alltså tid då man själv bestämmer vad man vill göra. Ska en öppna böckerna och skriva på tentan. Eller jobba eller träffa en vän eller titta på tv eller ja, göra precis vad man vill. Problemet med detta upplägg är att en behöver vara hyfsat disciplinerad. Vilket ja alltid trott att jag är. Upp vid 06, äta frukost, åka till jobbet och sen komma hem. Enkelt, rutinerat och helt fantastiskt! Men det här med att inte ha ett jobb utan studier som heltidssyssla gör mig till en något otroligt lat person. Jag bara kan inte ta tag i skolarbetet. Och ändå känns det som att jag konstant skriver på hemtentor. Fyra stycken närmare bestämt har inlämningsdatum nu i december! Pjuh, slutet på terminer är ju stressigt för alla och i denna kropp känns det verkligen.

Förutom mina alla hemtentor har jag under de senaste månaderna varit på jakt efter ett nytt extrajobb. Det jag har haft är över och jag arbetade min sista dag här om veckan. Jag måste ha ett jobb. Det går inte att klara sig enbart på CSN i svindyra Stockholm, om en inte bor hemma och kan skippa hyran. Eftersom en inte får CSN under sommaren men hyra + andra utgifter fortfarande ska betalas krävs det att en sparar ihop några tiotusentals kronor. Så ja, då behöver jag jobba extra. Denna stress över att hitta ett jobb. Den äter upp mig, den är hemsk. Jag hoppas att så snart som det bara är möjligt få besked från intervju jag varit på. Alltså det är hemskt att vänta på besked på detta vis och det är så trist att behöva oroa sig över sin ekonomi. 

Så det pågår i mitt liv, ett konstant prokastrinerande som lett till plugghög och blivit uppsagd. På det alla denna *jul*. I förra inlägget skrev jag att jag älskar juletiden, vilket jag står fast vid. Men den flyger förbi. Och ingenting går som jag vill. Ibland vill jag bara skrika rätt ut över alla denna stress. Varför måste så mycket i livet gå ut på att hinna med istället för att njuta av nuet? Kanske ska önska mig en bok om mindfulness i julklapp hehe.

Under flera veckor har jag, grabben och tre kompisar planerat en skidresa över luciahelgen. Stuga, bil och skidkläderna var packade. Inköpslista skriven och matsedel planerad. Så. Kommer. Det. Ingen. Snö. Backarna är stängda. Allt känns avgrunds hemskt. Jag gråter. Jag är så arg och ledsen för äntligen skulle jag få åka mina älskade skidor och dricka min älskade varma choklad och andas frisk fjällsluft i fyra hela dagar. Men dagen innan vi skulle upp och köra, alltså i onsdags, fick vi abrupt ändra planer och jag har därmed spenderat helgen i Köpenhamn istället. Som det kan gå. Och det var jätte kul men det var inte stugliv och goa middagar och kexchoklad i backen. 

Men, i morgon, då kommer ett inlägg om saffranskransen. Jag lovar.