Håret och bildkavalkad

Jag är hemkommen från en lång dag och känner mig trött, ledsen och otroligt opepp på det mesta. Idag har jag varit på begravning med tillhörande fika och sedan middag och x antal glas vin med släkten. Var en väldigt fin cermoni och var mycket skönt att träffa och krama om farmor.

Först tänkte jag skriva av mig om alla dessa tankar om döden osv men jag ville verkligen försöka lyfta humöret. Är så trött på att vara ledsen och vill avsluta dagen lite gladare. På många bloggar runt om internetz kör man en trip down memory lane med håret i fokus. Sådant tycker jag är ganska roligt, se hur man tänkt och alla knäppa grejer man fått för sig. Började titta genom alla alla bilder jag blivit taggad i på facebook. Vilken suverän humörhöjare! Sitter och skrattar högt åt alla roliga bilder och fantastiska minnen. Så nu när jag ändå sitter här ensam hemma och med inget att göra så kör jag också på en liten summering! Kul!

Haha alltså så roligt! På första bilden är jag 12 år på basketturnering i Göteborg! Sitter där längst fram på bänken i mitt naturligt blonda hår. Plutti! På andra bilden går jag i åttan. Har klippt håret kortare och detta är också min naturliga hårfärg. Men det är runt här jag börjar färga håret mörkare

Skolavslutningen i nian alltså 2008! Håret har blivit mycket längre och mörkare. Luggen kör jag stenhårt på i flera år.

2009!

Mitt hår fick en rush och växte sig super långt! Det längste jag haft hade jag nog där i augusti med diskborsten i högsta hugg. Under sommaren lät jag håret solblekas och körde på en ljus blond/röd/brun ton. Sen när hösten kom öste jag på med mörkare färg.

 I mars 2010 blekte jag håret och körde på någon halvskev orange ton. Tyckte då att det var sjukt häftigt!

Luggen blev lite längre...

Sommaren 2010 har log jag mitt största leende! Tittar på dessa bilder och blir otroligt lycklig. Har massvis med roliga festivalbilder. Gul-blond rullade jag runt bland ölburkar och trasiga tältstolar

Tröttnade dock som jag så fort gör och färgade det mörkt igen! I olika nyanser varenda gång. Försöka jämt finna den perfekta rödbruna nyanser. Här på kräftskiva, i London och som snötiger på hemma fest (för övrigt lite kul att denna fest är i huset mitt emot där Johan bor! Tänk va att ha varit så nära och inte vetat att varandra existerade!)

Höll samma längd och färgskala under resten av 2010 och in på 2011. Här tar jag studenten! Hipp hurra! Minns att jag var galet nöjd över min hårfärg. Perfekta koppar röda tonen. 

Meeen sen var hårfriden förbi och jag klippte en bit, avfärgade och körde rosa toppar. Vet inte hur taggad jag är på kombinationen orange/rosa nu när jag tittar tillbaka på dessa bilder.

2012! Klippte av ytterligare en ganska rejäl bit och hade min kortaste frisyr! Färgade även knallrosa!!

 Det blektes mera...

....och jag sprade ut till snedbena och for iväg till Australien!! Första gången sedan 2004 jag inte hade lugg. Kommer ihåg att jag hela hela tiden drog handen genom luggen för att få den att ligga till rätta. Kändes himla konstigt.

Kom hem och åkte på festivalsommar med nyklippt page och nybliven singel! Blekte och blekte, lekte och lekte ;)))

Klippte tillbaka luggen, kände mig äntligen bekväm igen och färgade i olika omgångar lila, rosa och blått i olika kombinationer. Arbetade på förskola, träffade Johan och blev kär. Flyttade ihop med honom i oktober. Minns att jag var så lycklig och nöjd med tillvaron. Älskade mitt jobb, var nykär och flyttat hemifrån!

Hela 2013 körde jag på trygga och säkra nyanser av brunt och rött, mörkare på vintern och ljusare på sommaren.

Började blondera håret igen innan vi åkte till Asien i november 2013. Efter alla dessa hopp mellan rött och blont så är mitt hår så jädra slitet. Inget fungerar, allt är fult. Här är jag och Johan i Japan.

I Kambodja fick jag nog och gick in hos första bästa frisör, pekade på en bild på en rödhårig tjej och färgade håret för 50kr. Blev så nöjd!! Kände mig äntligen som mig själv igen och ökade mitt självförtroende med 100%. Lärde mig att sluta bleka håret. Är liksom inte värt det för jag kommer ändå alltid gå tillbaka till det bruna eller röda. 

Och så lite olika bilder på mig från 2014! Förra året började jag färga håret permanent istället för toning (som jag alltid kört på innan) men jag tror mitt hår har tagit några turer för mycket så ingen färg fastnar. Som ni ser kan jag färga en mörk färg men ändå bli ljus efter ett tag. 

Kan tänkte mig att detta inte är det roligaste att skrolla genom. Men det har uppehållit mig i över en timme och snart kommer Johan hem. Jag har fått skratta istället för att gråta och detta var precis vad jag behövde. Hoppas ni tar hand om varandra och ring den där du inte hört av dig till på länge. Skicka ett brev eller vykort till en äldre släkting. Massa kramar!