Nyårslöften, one little word och hur jag ser på att starta ett nytt år

Nu är det andra dagen in på det nya året. Igår så jobbade jag hela dagen, det var faktiskt helt okej. När jag gick till butiken så sken solen och en kunde lite djärvt öppna jackan. Efter lamporna släckts ner och jag vandrade hemåt igen så föll stora mjuka snöflingor.  Nytt år, ändå ganska magiskt. 

One little word är ett koncept jag trillade över på Elsies blogg för några år sedan. Samma år, eller nästa, sådant håller mitt huvud inte riktigt koll på, såg jag även ett blogginlägg hos Sandra. Hon har för övrigt skrivit ett väldigt väl informerande inlägg om konceptet så är man nyfiken på att läsa så tycker jag absolut man ska djupdyka ner i hennes formuleringar och tankar! 

Även om detta med one little word har lyfts i min feed varje år har jag aldrig anammat mig detta själv. Jag har heller aldrig varit en riktig fena på nyårslöften, listor eller andra typer av klara av och pricka av fenomen. Vilket jag själv kan känna är lite synd. Det kan tyckas att man går miste av en extra guldkant i vardagen när man inte kan stryka över sina avklarade bravader, stora som små, utan bara lunkar på i vardagen utan att uppmärksamma allt man faktiskt gör. Så sitter man där framåt kvällen och känner att ännu en dag har sluppit undan och man bara har slappat. Någon annan som känner detsamma? Kanske är det ännu lättare att fastna i den melodin som student. När man faktiskt sitter hemma många av veckans dagar utan verkar seminarier eller annat inplanerat. 

Dessa tankar av att, hårt uttryckt, slösa bort min tid har fått mig att vilja ta tag i mig själv. På ett milt vis. Inte rycka mig själv i axlarna utan smeka mig över kinden och se mig själv djupt i ögonen. Där och då, i ögonkontakten, lutar jag huvudet på sned (mitt mentala huvud då inte det fysiska) och säger ömt men bestämt att Emilia Koponen nu slutar du maska i soffan och läser din jäkla kurslitteratur för du vet att annars kommer du ha sån jävulsk ångest över att du slarvar bort din utbildning. Gör det bara. 

Det jag vill komma fram till är att jag måste bli bättre på att jobba när jag ska jobba och slappa när jag ska slappa. För tro mig, jag tycker inte det är fel att kolla netflix i flera timmar, läsa bloggar eller stirra upp i taket. Jag tror det är viktigt och nödvändigt för psyket att bara stänga av ibland och ta det helt lugnt. Problemet är att jag gör det lite för mycket och mina tentor blir verkligen skrivna i alla hast och veckorna försvinner utan tillräckligt gjort. Det blir en ond cirkel. Innan jag började studera så arbetade jag heltid på förskola. Då går man upp vid 6, äter frukost, jobbar hela dagen och kommer hem någon gång på eftermiddagen. På helgen var man ledig, tjoho! Jag älskade mitt liv, jag älskade vad jag gjorde om dagarna och jag älskade främst rutinerna. Att vara student är motsatsen till allt som gjorde mig lycklig. Varför pluggar jag då kan man verkligen fråga sig. Varför spendera fyra år med att leva i en tillvaro som gör en olycklig? Kan ju knappast vara sunt. Nä, kanske inte. Men efter dessa fyra år av konstant pluggoro och ett sjudande illvilja mot universitet som institution (mer om det i ett framtida blogginlägg kanske) så kommer jag vara legitimerad lärare. Vilket ger mig en livstid med allt jag älskar. Bara ett och ett halv år kvar nu!!

Tillbaka till löften, listor och ord. Jag ska försöka det här året. Jag har bestämt mig för ett ord, eller två blev det faktiskt, jag tror man får fuska lite. Och varje månad ska jag sätta mig ner och se tillbaka på tiden som gått och skriva ner några kortsiktiga mål kopplade till mitt ord. 

Gör det. 

Gör det bara. Läs litteraturen. Skriv uppgifterna. Det är i förlängningen för barnens skull. Desto mer jag pluggar nu desto fler verktyg kommer jag ha att arbeta med i mitt klassrum.  

När det kommer till andra saker som att fotografera mer, läsa mer skönlitteratur, yoga för rörligheten, styrkan och lugnets skull. Styrketräna för samma syfte. Sticka klart sockarna jag stickat på i över ett år. Gör det. Är jag sugen på bullar, men baka dom då! Jag tror ni fattar grejen. 

Håller tummarna för ett riktigt pangår på ett personligt plan och ber till allt och alla för ett humanare år rent allmänt. Har ni några löften eller listor inför 2017?