Sypepp, bokpepp och hur man hanterar en icke så idyllisk ledighet

Först och främst, vantarna stickade jag till mor min i julklapp! Det är mitt bidrag till Fredrikas fantastiska sypepp. För det andra fick jag denna bok av min syster och jag gillar den skarpt, än så länge. Tips Tips.

Jag ville skriva lite om en känsla jag har nu. Om de ljuva mellandagarna, vist vill man gärna känna så? Att dessa dagar är fyllda med god mat, hembakat bröd, långa mornar med en bok framför brasan och ljuva promenader. Det är så jag tänker på mellandagarna när jag blundar och funderar. Det är bilderna jag ser när jag med van hand scrollar genom sociala medier. Lever folk verkligen så, den meningen slår mig om och om igen. En rynkad panna och ett litet sug i magen. Varför kan inte jag leva så?

Jag älskar Instagram. Jag tycker om bilderna, texterna och alla vrår av vår planet man får titta in i. Det är onekligen en portal ut i världens alla länder och miljöer och ett titthål in i människors privata liv. Fast många dagar måste jag säga stopp till mig själv, lägga ifrån mig telefonen och bara göra något annat. För att suget i magen blir för hårt och jag känner hur varje bild ger mig en djupare rynka mellan ögonbrynen istället för glädje och inspiration. Den där jäkla avundsjukan. Jag tror alla kan känna igen sig i den. Tanken att om jag bara bodde i ett hus, om jag bara flyttade till en annan stad eller varför inte bytte land. Om jag bara hade råd att åka på semester till en paradisö eller gick ner fem kilo eller kunde ta tag i att lära mig sy klänningar och bakade varje dag och skaffade barn. Och och och. Det tar aldrig slut, suget efter mer, avundsjukan och tätt där bakom lurar det mest hungriga monstret. Den dåliga självkänslan kryper närmare och tar den rot då kan den livnära sig på minsta negativa tanke. Suga ut musten ur den i flera veckor även om tanken i sig inte var farlig. Den dåliga självkänslan förvärrar nämligen allt i tiofalt. Den trycker ner en totalt.

Därför tänker jag på mellandagarna med ett avstånd och en kritisk blick. Kommer jag hinna gå på stärkande vackra promenad? Nej för jag har precis blivit kvitt en förkylning och det är mulet ute och det blåser som fasiken. Kan jag sy en klänning och posera perfekt i denna? Nja för då måste jag köpa tyg och som sagt, ta sig in till stan med rinnande näsa orkar jag inte riktigt med. Kan jag baka varje dag? Ja i sak kan jag väl det, men orkar jag? Kanske en gång (det blev bananbröd!). Vill jag bo i hus och ha hund katt och barn. Ja men inte nu, jag ska plugga klart och skaffa jobb först. I sinom tid kan en dröm bli verklighet. När jag närmar mig 30, inte när jag närmar mig 25.

Så jag scrollar mina sociala medier medan jag kurerar mig på soffan. Jag äter nudlar till middag och byter aldrig från min pyjamas. Men så kan mellandagarna också se ut. Och det är okej.