Det här är året då jag tar tag i mitt liv och gör saker som behöver göras. Både saker som är måsten, som är lustfyllda, som är läskiga, som är vardagliga och som är för mitt välmående. Det kanske har blivit lite väl mycket tjat om detta de senaste veckorna. I så fall vill jag be om ursäkt och kanske till och med trappa ner lite på mitt eviga nämnande av detta mål. Egentligen försöker jag bara intala mig att jag kommer få tummen ur tillräckligt många gånger för att faktiskt börja leva på det viset. Och vet ni, nu har jag äntligen nått det som jag helst av allt ville nå när jag bestämde mig i slutet av december för att ha gör det som one little word för 2017. Nämligen att börja övningsköra och ta körkort. I går traskade jag in på en körskola, bokade min allra första lektion och idag har jag haft den. För första gången i mitt liv satt jag inte i passagerarsätet utan på andra sidan med två små darriga händer på ratten. Jag körde en bil! Förvisso i 10-15km i timmen men alltså, jag gick från att aldrig ha rört en gaspedal till till att långsamt köra, svänga, fixa dragläget och bromsa.
Är så himla stolt!
I morgon har jag min andra lektion och jag hoppas på att ta körkortet till sommaren. Detta, detta är mitt stora mål för året och jag känner mig pirrig och nervös men också så himla lugn och säker i mitt beslut. Ärligt talat så trodde jag aldrig jag skulle ta körkort (det var aldrig en självklarhet från min familjs håll och inte något som tagits upp hemma), men nu efter att ha insett att det är bra att ha körkort om jag och Johan vill flytta till en mindre stad eller hyra bil på semestern så är beslutet inte bara fattat utan även processen påbörjad!
Ses på vägarna hehe
Men SHIT så grym du är! Åh, blev så glad över att läsa det här <3
SvaraRaderaAlltså så SKÖNT att läsa det här! Jag har heller aldrig suttit bakom en ratt men alltid varit fast övertygad om att jag heller inte tänker det (miljöpåverkan, rädd för bilar, extremt dålig koncentrationsförmåga och typ skyltblindhet hehe) men på senare år har det vuxit från ett eget beslut till att kännas som något jag bara aldrig skulle kunna klara av för att det är för sent. Samtidigt har drömmen om Gotland vuxit sig större och där krockar ju planerna. Blir tungt att ta sig runt med bara cykel. Därför blir jag så himla glad och inspirerad av att läsa att du tar tag i det, fixar det och att det till och med är lite roligt! En dag kanske jag också kan.
SvaraRaderaSlumpen tog mig hit! Du ar en fin blogg! Du får gärna tittar in till mig och sätta en tass om du vill detta. Välkommen!
SvaraRaderahttp://autismmamma.bloggplatspen.se