I fredags satte Sanaz, Hanna, Jassi och jag på ett tåg mot Kalmar. Där bor nämligen vår underbare vän Josefine. Hon har precis fyllt år och vi har inte någon gång varit och hälsat på henne, hon studerar där sedan två år nämligen. Det finaste av allt är att hon inte viste att en skulle bli fyra! Bara Hanna var inbokad och fytusan vad spännande det har varit att planera en sån här överraskningsresa. Tydligen var det någon typ av bandy turnéring under helgen så vi bokade in oss och blev Josefines lag helt utan att hon anade någonting.
Här är vi i hennes lille hiss! Världsfin lägenhet hade hon också. Vår fina fina kompis.
Dösnygg var hon i håret också! Vi gjorde oss reda för bandy! Blev kalasfulla och kickad alla grabbgäng så himla hårt. Vi ägde. Tror bandy är någon dold talang hos oss alla...
Var så fruktansvärt lökigt allt ihopa. Men så himla kul. Vårt bästa hjälpmedel var skohornet som sonika bröts itu mot en speciellt jobbig grabbs smalben.
Vaknade till stök, bakisfasoner och sol!!! Älskade sol!! Vi välkomnade det mycket.
Promenixade in till stan. Där bakom är fängelset. Mitt i smeten. En gång såg vi de intagna spela basket. Riktigt bra grej det där om man vill skrämma invånarna till att inte begå brott. Spärra in mördarna och sexualförbrytarna mitt i stan så att man var eviga dag påminns om straffets konsekvenser. Obehagligt värre.
Fint var Kalmar, men rysligt kallt.
Sedan blev det mer och mer öl och dans och häng och ja, det var en jätte rolig resa. Med världens konstigaste sittning. Och nördigaste mellanfest. Så som det ska va ibland!
På första advent åkte vi hem!
