Luciadagen, innan vi ska fika

Den kommer lika snabbt och plötsligt som den försvinner. Någon dag stannar den runt om mig. Enbart för att sköljas bort av regnskur och ljumna molndagar. Innan björkarna, asparna och ekarna fullföljde sin årliga ceremoni och släppte sin löv att åter mot jorden vända. Där dom kommit från. Innan de fick stå kala och frusna, det gjorde ingeting att det fattades. Nu drömmer jag. Om mjuka gator upplysta av en miljon och åter en miljon unika flingor. Jag vill se tunga grenar som böjer sina djupgröna lemmar mot en skimrande jord. Gå med raggsockor och långkalsonger och se människor i sportiga utstyrslar ta långa tag över isen nere vid slottet. Höra hundar skälla medan de rör sig över isen och känna hur kylan rensar hela kroppen med varje andetag.

Det duggar utanför fönstret och utanför ligger kvällen mörk och fientlig. Här vill en aldrig gå ut. Jag drömmer om en vinter utan förtvivlan.

Den kommer lika snabbt som den försvinner bort från detta, ändock alltid, vackra landskap. Vad jag drömmer om snön. Varje dag, men kanske speciellt på en dag som lucia. Traditionell som en är.