årstider växte inom oss och speglades i det vita taket
jag spenderade alla morgon timmar de åren med att analysera skuggorna
räkna kvadratcentimeterna och försökte sluta längta
jag älskade
hatade varenda hörn och varenda vinter blev timmarna längre
du grep mig hårdare och lovade
dina ord bildade kulisser av ljumna vårar
mjuka regn och om sommaren skulle det bara var vi två
i maj var du aldrig där
du höll mig om morgnarna och det var egentligen för varmt
att röra sig bort krävde för mycket av mig
jag kvävdes ju redan
en vår drömde jag mest
förra våren grät jag trettiofem nätter i rad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar