Himla kul att inte kunna sova. Att bara vrida sig i sängen och tårarna bildar blöta kalla fläckar på kudden. Att tänka tiotusen osammanhängade tankar utan slut. Trött på att vara orolig men rädd för att blunda. För då ser jag ju dig. Men du är inte här och när jag öppnar ögonen väller insikten över mig och jag drunknar i vetskapen att jag är ensam. Du fanns bara i mörkret och i drömmarna. Jag kan inte sova. Fast ändå vill jag endast vara lycklig, tillsammans med dig i det undermedvetna. På rosa moln typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar