Jag börjar le stort och känner ett lätt lyckorus svepa genom magen när jag hör talas om sådant som har med skolgång att göra; ser bilder på andras scheman inför den annalkande höstterminen eller vaknar efter en dröm som utspelade sig i ett lysrörupplyst tråkigt rum med de där förbannade brandgula stolarna och inser att det inte har med mitt liv att göra det minsta. För skolan väntar inte på mig inom en nära framtid och gud vad underbart att vara fri. Att inte sitta vaken med ångesten rinnandes längst ryggen och skriva uppsatser om absolut inget som berör eller plugga glosor eller lära sig formler. Räka upp handen, fy fan. Fy fan vad jag hatar det. Allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar