Sypepp, bokpepp och hur man hanterar en icke så idyllisk ledighet

Först och främst, vantarna stickade jag till mor min i julklapp! Det är mitt bidrag till Fredrikas fantastiska sypepp. För det andra fick jag denna bok av min syster och jag gillar den skarpt, än så länge. Tips Tips.

Jag ville skriva lite om en känsla jag har nu. Om de ljuva mellandagarna, vist vill man gärna känna så? Att dessa dagar är fyllda med god mat, hembakat bröd, långa mornar med en bok framför brasan och ljuva promenader. Det är så jag tänker på mellandagarna när jag blundar och funderar. Det är bilderna jag ser när jag med van hand scrollar genom sociala medier. Lever folk verkligen så, den meningen slår mig om och om igen. En rynkad panna och ett litet sug i magen. Varför kan inte jag leva så?

Jag älskar Instagram. Jag tycker om bilderna, texterna och alla vrår av vår planet man får titta in i. Det är onekligen en portal ut i världens alla länder och miljöer och ett titthål in i människors privata liv. Fast många dagar måste jag säga stopp till mig själv, lägga ifrån mig telefonen och bara göra något annat. För att suget i magen blir för hårt och jag känner hur varje bild ger mig en djupare rynka mellan ögonbrynen istället för glädje och inspiration. Den där jäkla avundsjukan. Jag tror alla kan känna igen sig i den. Tanken att om jag bara bodde i ett hus, om jag bara flyttade till en annan stad eller varför inte bytte land. Om jag bara hade råd att åka på semester till en paradisö eller gick ner fem kilo eller kunde ta tag i att lära mig sy klänningar och bakade varje dag och skaffade barn. Och och och. Det tar aldrig slut, suget efter mer, avundsjukan och tätt där bakom lurar det mest hungriga monstret. Den dåliga självkänslan kryper närmare och tar den rot då kan den livnära sig på minsta negativa tanke. Suga ut musten ur den i flera veckor även om tanken i sig inte var farlig. Den dåliga självkänslan förvärrar nämligen allt i tiofalt. Den trycker ner en totalt.

Därför tänker jag på mellandagarna med ett avstånd och en kritisk blick. Kommer jag hinna gå på stärkande vackra promenad? Nej för jag har precis blivit kvitt en förkylning och det är mulet ute och det blåser som fasiken. Kan jag sy en klänning och posera perfekt i denna? Nja för då måste jag köpa tyg och som sagt, ta sig in till stan med rinnande näsa orkar jag inte riktigt med. Kan jag baka varje dag? Ja i sak kan jag väl det, men orkar jag? Kanske en gång (det blev bananbröd!). Vill jag bo i hus och ha hund katt och barn. Ja men inte nu, jag ska plugga klart och skaffa jobb först. I sinom tid kan en dröm bli verklighet. När jag närmar mig 30, inte när jag närmar mig 25.

Så jag scrollar mina sociala medier medan jag kurerar mig på soffan. Jag äter nudlar till middag och byter aldrig från min pyjamas. Men så kan mellandagarna också se ut. Och det är okej.

Juldagsmorgon

God Morgon!

Såhär mörkt och stökigt var det på julaftons morgon när jag och killen jag bor med åt frukost tillsammans. Och bytte klappar. För sedan skulle herrn till jobbet och jag väntade tålmodigt (eller nja, kanske ringde jag ett tretal gånger och undrade var tusen de höll hus) på min skjuts upp till mormor. Jag har längtat hela december för att få åka och hälsa på. Det var alldeles för länge sedan jag träffade min mormor, hennes man och deras hund. Mormor bor i en liten by utanför Sandviken. Mormor är en riktig fena när det kommer till att handarbete. Hon stickar sockor, virkar plädar och syr tomtar som sitter i varje vrå av huset. Så lagar hon den godaste julmaten. Mormor har givit mig både beskrivningen till min egen pläd och receptet på den absolut godaste cheesecaken. Tack mormor!
 
Av världens finaste Johan fick jag precis vad jag hade önskat mig, alla åtta Harry Potter filmerna!! Nu jevlar blir det filmtittande. Det har redan börjat då vi har precis har kollat klart på tredje filmen och jag kan nöjt konstatera att detta har varit de bästa mellandagarna hitilst. Förutom att vi båda varit dunderförkylda och haft rejäl huvudverk förstås. Detta hade vi nog både kunnat leva utan. Men att jäsa i soffan med Harry, Ron och Hermione är verkligen precis så jag vill spendera min påhittade ledighet. Jobbet kallar, tentan stressar. Men jag tänker, faktiskt, ta det lite långsammare i några dagar till. Jag tror det är bäst så, för psyket alltså, att ta helt ledigt några dagar efter en termins med slit för att på fullaste allvar orka med nästa termin. Om jag bara tar det lugnt nu så kan jag efter nyår faktiskt motivera mig själv till att sitta mellan kl.9 och kl.16 och råplugga och läsa och skriva snitsiga formulering i min tenta som ska in där i mitten av januari.

Johan då, jodå han fick en superfin gåva av mig. Här kommer rimmet så får man gissa hehehe..
Jag har smusslat och gömt
Vad jag planerat och tömt
Hela kontot på din klapp
Nu får vi leva på rapp
Yo yo kanske vi skratta eller gråta
Yo yo livet är en gåta
Praise the lord, jag älskar dig
Halleluja, en present från mig

Bland mumintroll, rävar och en och annan älg

Vi har julebakat här hemma i vår vrå av Kungshamra! Det första och ända faktiskt, lite sorgligt det där. Men ska ta mig tusan se till att skapa något med saffran idag. Det har helt enkelt varit för mycket strul, plugg och jobb denna december för att en bulldeg ska ha tid att sättas. Ska dock ej sörja, en saffranskaka kan bakas och ärligt talat, julen kommer julen går men världen den består. Jag tror att vi alla vet att bakverk inte är det viktiga just nu och jag blir väldigt glad över att Musikhjälpen slår rekord, att Ivanka Trump tycks ha en svag punkt för miljöfrågor (alltid något) och att majoriteten av oss i Sverige faktiskt inte tycker det är okej att rasistiska nättroll sätter agendan.

 Men, pepperkakor.
 

Den roliga delen med att baka är ändå glasyren. Älskar att pynta och ha mig och bara förlora sig in i detaljerna några minuter. Johan, han vill mer att det ska gå fort vilket också är en helt okej metod, intalar jag mig själv i alla fall...

Ta hand om er nu i jul. Och ta hand om varandra. Själv tackar jag nej till alkoholen under julen, varvar ner genom att stänga ner tentans dokument på datorn, äter mindre djurprodukter än någon jul tidigare och har lagt en lite större peng på klapparna för att antingen ge mina nära och kära en upplevelse att dela, något hållbart eller en värmande sak jag stickat själv. Många bäckar små hörrni.

Småpynt att hinna göra innan jul

Nu blev ju titeln direkt lite missvisande, eftersom just detta kanske är försent beroende på hur man vill tolka, men en vanlig ljusstake kan det också vara! Årets adventsljusstake blev en plåtburk fylld med grus och så lava från ica på toppen! Så enkelt sätt att göra ljusstakar på, att fylla valfri behållare med grus (jag skopade upp min från lekplatsen utanför ehe obs sköljde den först..) och sedan köra ner ett ljus där i. Står väldigt stadigt!



Plocka in granris och piffa upp lite billigare julgransgulor med glitter, bokmärken eller egna rosetter. Dessa gjorde jag och Johan för tre år sedan och är fortfarande en stående favorit här hemma!



På tal om rosetter, varför inte knyta en runt en enklare glasvas för att göra det lite juligare. Matchade perfekt med de andra pryttlarna på hyllan också!



Ifall man känner sug att brodera men inte hinner göra en rejäl pjäs som Alicias vackra väggbonad, då kan man minsann brodera mindre. Små saker att hänga upp eller ha placerade i en skål. En liten julgran, tomte eller som här en julbock! Jag köpte settet med hjärthållare och tyg på loppis men tänker att med lite fantasi kan man montera upp sin skapelse utan en färdig hängare. Kanske på en metalltråd eller limma fast på en bit kartong?



Mitt sista tips är att göra en egen girland med hjälp av papper och en symaskin. Självklart kan man fästa tråden för han också. Men väldigt smidigt att bara kunna sy rätt över papperet vilket gör att det går väldigt snabbt. Klipp ut stjärnor, hjärtan, snöflingor, lussebullar, kattassar eller vad man nu vill ha hängandes hemma. Tänker att det är fint att hänga i fönstret eller i granen om man har en sån hemma också!

Själv har jag knappt julpyntat, utöver det ni ser här och adventssljustakar och bakade faktiskt första batchen med sötsaker idag (papparkakor!) och har faktiskt ganska låg *känsla* eller hur man ska beskriva det. Johan däremot, utbrister nästan varje dag hur mycket han KÄNNER julen just i år. Hoppas det kommer, annars är det som det är :)

Luciadagen, innan vi ska fika

Den kommer lika snabbt och plötsligt som den försvinner. Någon dag stannar den runt om mig. Enbart för att sköljas bort av regnskur och ljumna molndagar. Innan björkarna, asparna och ekarna fullföljde sin årliga ceremoni och släppte sin löv att åter mot jorden vända. Där dom kommit från. Innan de fick stå kala och frusna, det gjorde ingeting att det fattades. Nu drömmer jag. Om mjuka gator upplysta av en miljon och åter en miljon unika flingor. Jag vill se tunga grenar som böjer sina djupgröna lemmar mot en skimrande jord. Gå med raggsockor och långkalsonger och se människor i sportiga utstyrslar ta långa tag över isen nere vid slottet. Höra hundar skälla medan de rör sig över isen och känna hur kylan rensar hela kroppen med varje andetag.

Det duggar utanför fönstret och utanför ligger kvällen mörk och fientlig. Här vill en aldrig gå ut. Jag drömmer om en vinter utan förtvivlan.

Den kommer lika snabbt som den försvinner bort från detta, ändock alltid, vackra landskap. Vad jag drömmer om snön. Varje dag, men kanske speciellt på en dag som lucia. Traditionell som en är.

Skansen

För några helger sedan hade Coop bjudit in alla sina medlemmar till att gå gratis på Skansen. Inte tackar en nej till en sådan sak, speciellt inte när man har ledig helg och snön dalade ner över hela Stockholm. Som små dunfjädrar landade de mjukt på mössan, lade sig i vecken ved ryggsäcken och dolde alla halvvägs förmultnande lövhögar och satte sig som vita huvor på de brandorange små liv som hängde sig kvar på grenarna. Det blåste inte, som jag minns det, och att vara utomhus var mer behagligt än jobbigt och vi gick försiktigt upp för backarna för att inte halka. Här någonstans lade sig de första riktiga julkänslorna sig till ro vid hjärtat.
 
När fingrarna började bli stelna drack vi (läs: jag) kaffe och fikade kaka och utan förvarning försvann solen ned och mörkret omfamnade och snön slutade falla och Skansen gjorde sig iordning för att slå igen portarna.

Triss i november

Hela november har smugit sig förbi och det har förblivit tyst. Jag tänkte faktiskt ge upp detta, bara lämna det som en dagbok över de gångna ungdomsåren eller liknande. Dramatiskt eller hur! Men nu i dagarna har det krupit i fingrarna. Att få visa något, att få skriva några rader utöver tentamen formuleringar och seminarieanteckningar. Att få lägga ut bilder på någon plattform utöver Flickr. Så tänkte jag på det lite mer. Varför ska jag sluta skiva och visa, och använda denna domän som en dagbok, just nu? Varför inte ge detta lite mera tid och omtanke. Så då gör jag det. Nu hoppas jag innerligt på att vara duktigare på att ta mg tiden denna gång. Jag tycker ju ändå om det! Vi får se, den som lever den lär. Tre grejer jag gjort då ↓ 

1. Virkar flera rutor till lille pläden som har hängt och mognat över fåtöljen. Efter flera månader av vila, tanke och återhämtning (rent psykiskt alltså, från mönstret) så är den nu 10 nya rutor, det vill säga en och en halv rad, större än förut. Nu vilar den igen. Men snart så hoppas jag på ett nytt ryck av energi och vilja

2. Baka bör man annars blir vintern extra lång och tråkig. En enkel grej är ju hallongrottor med lite kardemumma och kanel i degen. Eller varför inte saffran? Och byt sylt utifrån vad som finns hemma! 

3. Har stickat mig ett par riktigt varma och sköna vantar. Följde helt sonika detta mönster, men varning, det är för riktigt små händer! Jag större, eller "herr storlek" som de så gammalmodigt benämner det om du har händer bredare än 7-8cm över handflatan.