är det enda jag tänker nu för tiden. Imorgon är det min sista sista dag på jobbet. På förskolan. Denna underbara miljö som jag vistats i till och från i tre år. Nu är det så himla snart slut. Det är slut på barnskratt, på deras kloka ord, på blöjbyten och nerkissade golv. Slut på kramar, högläsning, armbandsknytande och halvsovande varma små kroppar som trycker kinden mot ens hals. Slut på timmar och timmar ute i kylan, ute i regnet, frusna fingrar och mössvägran. Inge mera imse vimse, bygga bil eller lego eller baka lerkakor, sandkakor eller pepparkakor. Usch alltså. HUR ska jag klara mig utan alla dessa underbara barn. Dessa individer dessa fantastiska små varelser med så stora hjärtan och kletiga fingrar.
Jag har sagt till mig själv att jag inte ska jobba vid sidan av under första tiden som student, att jag måste komma in i universitetsgrejen först. Lära mig lägga tid på lärandet. För jag är hemskt dålig på det, jag sög på gymnasiet. Att plugga är det värsta jag vet. Haha. Jag som ska bli lärare. Men nu vet jag inte längre. Min chef sa att jag skulle höra av mig om jag ville arbeta mera nästa termin. Bara några få timmar i veckan. Aa kanske, sa jag. Lite extra pengar på kontot kommer garanterat att behövas men innerst inne vet jag att jag kommer gå tillbaka till förskolan, inte för pengar utan för barnen. Utan kontakt med barn på nästan 4år så kommer jag gå under. Jo, jag kommer ju ha praktik på skola men, det är ju inte samma sak!
Åh. 2 månaders sommarlov. Så nu kan det bli sol och varmt tack. Iallafall nån dag i veckan. Har stått och frusit fingrarna av mig i så många dagar ute på gården nu och haft både dubbla tjocktröjor och halsduk. I JUNI?!?!?!! Tråk.
Annat som är tråk är ensamma hemmakvällar. Med en middag beståendes av parmaskinka och potatissallad, mums? Nja. Mätt blev man iallfall.
Provade någon skojsig dryck med rödbeta och grejs som stod i kylan, får en av trettiofem tummar upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar