julitisdag

har cirka en miljard saker att ta tag i. kjolar som spruckit i sömmarna eller som ska kortas av och kuddfodral att sy. tvätten hänger kvar bredvid sängen, ovikt skrynklig och ganska så hatad. föräldrarna borde jag tala med, fråga vad som hänt under denna månad som gått sedan vi senast hördes. lika så med vännerna. för en vecka sedan beställde hem bilder, köpte två fotoalbum men det ligger kvar på skrivbordet (eller vårt matbord men i sovrum står det nu, inklämt i ett hörn och agerar avdumpningsplats åt alla saker jag ska ta tag i). minneskortet sitter i kameran och väntar på att tömmas. osv och osv. ni fattar grejen, ni fattar tjatet. 

i måndags började jag jobba och det är inte alls kul. jag brukade älska det där jobbet. nu känner jag att två veckor semester var för lite och när klockan ringer fem i morgon bitti kommer jag intala mig själv om att ungarna är urgulliga och att det är kul kul KUL. 

jag sitter ensam i stora radhuset, snart kanske johan kommer hem. då kan jag sluta snegla ut genom fönstret och tänka på diverse monster, zoombies och våldtäktsmän och mördare som så lätt får tag på en. vi måste sluta kolla på en skräckis om dagen. mer romcoms. mindre mardrömmar.

en enda sak håller humöret uppe, den tjugotredje oktober åker jag och johan till tokyo!! tre veckor senare flyger vi över vattnet till vietnam. jag vet att många skulle offra hela sommaren för att istället vara ledig hela vintern, jag med, tydligen. det bara känns så förbannat trist just nu. känns nog bättre den där onsdagen vi är på arlanda, på väg mot andra sidan jordklotet. 

och snart är det helg också!